Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
The brightest still the fleetest fleets away
And all must pass, from ken of mortal sense.
The deepest gloom and sweetest golden ray
Alike shall find this rigid recompense.
But eye of Faith doth take a higher scope
And piercing through the meshes of our clay
Far upward bowe upon the wings of hope
Regards the perfect boundlessness of day.
And whether sailing o’er the freighted main
Or haply trough the ether vault on high
Serene and painless still may Fate ordain
Thy path, weird warbler of the upper sky.
Farewell! Resounds the surf on shore and shore
-And if ’tis well ’tis well forevermore.
Programmet bestod av första akten ur Den
Vil-seförda, där sångerskan hade sin berömda aria,
andra akten av Lucia, scenen med Ophelias död ur
Hamlet, ett plockprogram alltså för att låta
sångerskan briljera i några av sina paradnummer.
Efter två säsongers turné måste hon naturligtvis vara
trött, men man märkte inte något därav vid
avskedet. Entusiasmen var också stor, applåderna och
blomsterhyllningarna otaliga och om avskedets
bitterhet inte kändes så svår, var det därför, att man
hade klart för sig att så goda vänner inte kunde
skiljas för alltid — Kristina Nilsson hade lovat att
snart komma igen till Amerika.
Det privata avskedet från de närmaste vännerna
ägde rum hemma hos professor Doremus, som först
tagit emot henne vid ankomsten och till vilken hon
var knuten med tillgivenhetens starka band. Vid
detta tillfälle fick hon som present av prof. Doremus
en med guld och silver inlagd banjo, värd minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
