Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet hängande med huvudet, litet viken i sidan och
trotsigt nekande att dansa.
Ja, det är verkligen Mignon, lindansarungen, den
lilla, underliga vildfågeln,
som begynner flaxa mot sitt
galler.
Kristina Nilssons Mignon
var ej Goethes sjukliga och
eteriska Mignon, vilken
Wilhelm Meister trodde
skola »in seinen Armen
zerschmelzen, und ein Nichts
von ihr übrig behalten», och
vilken med all sin poetiska
doft dock föga lämpar sig till
framställningen av en sund
dramatisk figur, utan det
Mignon. var ett livfullt, en smula
nervöst barn, som ifrån
självsvåldig Unbesonnenheit så småningom
utvecklade sig till en förtjusande, lidelsefullt älskande
kvinna, som slites sönder, tynar bort och dör av
svartsjuka och sorg.
Det var en djärv och hurtig skapelse, full av
dramatiskt liv, och hela utvecklingen gavs i alla dess
skiftningar på ett sätt som röjde stor psykologisk
divination.
Så lades t. ex. barnets omedvetet vaknande kärlek,
lik en avlägsen gryningens strimma, i det minspel,
varmed Mignon i 1 :sta akten räcker Wilhelm
Meister buketten. Med blyg min och nedfällda ögon
står hon framför honom, hon törs icke se på ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
