Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förmälningshögtidligheterna i Stockholm.
1881 på hösten skulle konung Oscar gifta bort
sin äldsta son med den tyska furstinna som
sedermera skulle bli Sveriges drottning, Victoria. Till
förmälningshögtidligheterna hörde naturligtvis en
galaföreställning och lika självfallet var att man till
den ville försäkra sig om den främsta svenska
sångerska som fanns att få — Kristina Nilsson.
Konung Oscar hade själv låtit framföra en förfrågan
om hans ryktbara landsmaninna ville förhöja
högtidligheten med sin sång och hon hade genast
svarat ett beredvilligt ja. Tidningarna här hemma
började alltså ånyo syssla med Kristina Nilssons
personlighet och Victor Sjöberg i Dagens Nyheter
fick tillfälle att berätta sitt förut omtalade minne
från slutet av 50-talet om den lilla
smålandsgreb-ban, hon som nu till sitt lands konung kunnat säga
de stolta men berättigade orden: »Jag ger Er son
min sång i bröllopsgåva!»
Som man märker var Kristina Nilsson-febern
ånyo i annalkande. Och återigen stodo de trogna
stockholmarna i kö framför operan 24 timmar
innan biljettförsäljningen skulle ta sin början. Man
betalade på natten, sex, sju timmar innan biljettluc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
