Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 180 —
så vill, inser deras inskränkning, deras oförmåga,
deras irringar.
Den erfarne Läkaren, den redlige vännen
hade ända från Matliildas barndom varit hennes
Doctor, omsorgsfullt vårdat hennes helsa, fägnat
sig åt den späda knoppens utveckling, gladt sig at
den blomstrande rosen, som nu låg dnr
förbleknad, en bild af det skönas, det herrligas
vansklighet, de jordiska förhoppningarnas opålitliga fröjd.
Med en faders oro betraktade ban henne
o-aflåtligt; ett djupt bekymmer målades uti lians
ansigte; orörlig, och liksom förstenad, har han redan
länge i samma ställning fortsatt sitt betraktande —
men hans biick lifvas hastigt — ban nalkas
sängen — Mathilda gör en rörelse — en lätt suck
böjer hennes bröst — långsamt slår hon upp
ögonen, ser sig omkring, men tillsluter genast sitt
matta öga — Var det hennes sista suck? hennes
afskedsblick till lifvet?
Grefven reser sig från stolen! Doctor n håller
honom tillbaka: tystnad! intet ett ord, intet en
rörelse! säger han belt sagta. En lycklig natur
har segrat — hon är räddad, men faran är ännu
icke förbi; den minsta sinnesrörelse och hon är
förlorad, låtom oss byta plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
