Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 285 —
Jag besökte genast den stackars Richard. Han
satt med hufvudet lutadt mot banden; en dyster
skymning omgaf honom i det mörka fängelset.
Dä ban blef mig varse, höll ban bäda händerna
för ansigtet, och ett svagt utrop undföll honom.
— Hvarför denna förtviflan, unge man?
sade jag vänligt. Ni är ju oskyldig?
— Ja, vid Gud! jag är oskyldig. Men huru
kan jag bevisa det? skenet är emot mig, ingen
tror hvad jag än ma bedyra, ty då hade man ej
inspärrat mig i detta fasans hemvist, der jag icke
har annat att vänta, än vanäran ocb döden.
Hvilken förfärlig utsigt! O! min Gud! hela verlden
öfverger ocb föraktar mig!
— Nej, Herr Palm, jag föraktar er ej, och
den, på hvars begäran jag besöker er, hyser för
er samma ömhet, som förut. För hennes skull
ber jag er vara lugn. Hvad rättvisan på jorden
än må dömma, så glöm ej att det gifves en
domare i himmelen, hvars eviga rättvisa och godhet
alltid beskyddar den lidande dygden.
Då ban blef något lugnad, gaf jag honom
juridiska råd i anseende till formen af hans
försvar, men som klockan var nära 11, dröjde jag
blott en stund hos den olycklige. Han var djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
