Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kursen - 110. Den lille skolgossen - 111. Skolsång, av Z. Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rade: »Nej, jag får ej vara lat. Jag skall göra
mitt bo färdigt och samla ihop strån, mossa och
fjun.» Och så flög han bort.
Slutligen råkade gossen en häst, och till denna
sade han: »Häst, har du tid att leka med mig?»
Men hästen gav till svar: »Nej, jag får icke
vara lat; jag skall bort och draga plogen, eljest
få vi ingen säd.»
Då sade gossen för sig själv: »De säga alla,
att de icke få vara lata. Då få väl icke heller
små gossar vara det.» Så skyndade han sig till
skolan och blev från den dagen en av de
flitigaste i klassen.
ill Skolsång.
Glada vi i skolan gå, glatt vi le och sjunga.
Än vi icke tänka på tidens sorger tunga. Än
vi ha vår barndomstid, än så har vårt hjärta
frid; därför mitt i livets strid vi som fåglar
sjunga.
Solen öppnar blommans blad; Gud är solens
källa. Här som blommor rad vid rad sitta vi
så snälla. Här vi läsa A, B, C; här vi räkna
1, 2, 3; alltmer högt vårt hus vi se, sten på
sten vi ställa.
Och när så vi läst en stund, dansa vi i
ringen. Glädjen gör bland oss sin rund, ty
vår sorg är ingen. O, du glada barndomstid,
lys oss med din barnafrid, när en gång från
livets strid anden lyfter vingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
