Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 192. Knut, efter danskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fattig änka bodde på landet i ett lilet rödmålat
hus med torvtak. Hon hade fyra barn, en gosse och
tre små flickor. Gossen, som hette Knut, var äldst,
och, eftersom det ej fanns någon plats för hans säng
i den lilla stugan, måste han ligga i en mycket trång
vindskammare, som icke hade något riktigt fönster
utan blott var försedd med en liten glugg, i vilken
en grön ruta satt. De två minsta barnen lågo i stora
sängen hos modern, medan den äldsta flickan fick
ligga på stolar.
Knut var i början rädd för alt ligga ensam där
uppe, men han tryckte tårarna tillbaka och försökte
se käck ut för att ej göra modern ledsen. På kvällen,
då han hade lagt sig, gick hon uppför den smala
trappan, som ledde till vindsrummet, öppnade dörren och
kysste honom, sägande; »God natt! Gud välsigne
min lille Knut!» Hon gick därpå genast ned, och
Knuts fruktan gick visst bort med henne, ty, sedan
han bett sin bön, insomnade han genast.
En sommarmorgon blev det bestämt i skolan, att
barnen nästföljande dag skulle göra en utflykt. De
skulle taga med sig smörgåsar och 25 öre till kaffe
och mjölk. 25 öre var mycket för Knuts moder,
vilken själv måste förtjäna varje öre, som behövdes för
det lilla hemmet.
»Du skall få en god smörgås med dig, Knut»,
sade hon, »och en vetebrödsskifva på köpet; men
mer kan jag icke lämna dig, huru gärna jag än ville
det.»
Tårarna pressades åter tillbaka, och Knut gick
modigt ut, spisande på ett stort stycke bröd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
