Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 245. Kungen och skjutsgossen, ur Afzelii Sagohävder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245 Kungen och skjutsgossen.
För ett par liundra år sedan styrde i Sverige en
konung, som ganska ofta okänd var ute på resor i
landet. En gång/då konungen vid en gästgivaregård
bytte om häst, fick han till ledsagare en liten gosse,
som ivrigt påyrkade sin rätt att få rida med på hästen.
»Jag känner Brunte», sade pojken, »och vet, att han
går fram med oss båda.»
»Du har rätt», sade kungen, som redan satt på
hästryggen; »stig på min fot, så kommer du lätt upp.»
Så skedde, och nu bar det av utåt landsvägen. Snart
uppstod ett livligt samtal mellan de ridande. Gossen
var munvig och mycket förståndig för sin ålder. Han
språkade både om vad han läst och om präst och
kronofogde med mera.
Efter en stunds tystnad tog gossen åter ordet och
började tala med den okände resanden.
»Kan ni gissa, vad jag fått till frukost i dag?»
»Å, du har väl fått smörgås ocli grynvälling»,
svarade kungen.
»Nej, bättre upp!» sade gossen.
»Så har du väl fått korv och palt då?»
»Nej, bättre upp!»
Konungen gissade på grisstek, sötost och allehanda
goda saker, men alltjämt svarade gossen, stolt över
sin hemlighet: »Nej, bättre upp!»
Slutligen sade kungen:
»Då har du väl fått fläskpannkaka?»
»Jo, ditåt lutar det», sade gossen förnöjd.
»Men nu är det din tur att gissa», sade kungen.
»Kan du gissa, vem jag är?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
