Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spillror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 13 —
rådde under några timmar till och med en viss
skenbar glädtighet — så foro gästerna, det blef
åter tyst, och ljusen släcktes för att ej tändas,
förr än ett långt år åter gått.
Men dessa nyårsdagar gåfvo henne dock liksom
en aning om, att världen därute kunde vara lju-
sare och rikare än den, hvari hon lefde, och en
oklar längtan att få se, om så vore fallet, hade
stundom rört sig i hennes sinne.
Den nye prästens ankomst hade blifvit liksom
en vändpunkt i det dagliga lifvets enformighet.
Visserligen var han mycket äldre än hon, och
tystlåten och lågmäld var han äfven. Men han
var dock en man med bildning, alldeles olik sock-
nens båda ungherrar, den rödblommige landtpatro-
nen med de hopknipna läpparna och guldknappar
i öronen samt den lille flintskallige kaptenen. Där-
till var han en känd man, ty han var ifrig histo-
risk forskare, och af det historiska verk, han höll
på att utarbeta, hade de första häftena redan blif-
vit väl omtalade.
Dessutom var han så ATänlig, han talade så
mycket med henne, berättade så mycket för henne.
Hon anade ej, huru djupt han från första stund
blifvit intagen af hennes omedvetna skönhet, och
hvilken tjusning det för honom låg i att se, huru
han under samtalen liksom höll trådarna till hennes
själslif i sin hand. Hon anade ej heller, att det
var just detta, som gaf hans ord det Iif och den
makt, som hon sedan, när åren gått, aldrig mera
fann spår af i hans säfliga predikoröst. Det skim-
mer af lidelsefullhet, som plötsligt gjutits öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
