Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Johan Henrik Kellgren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar är ett droleri, som jag likväl ej finner
mindre qvickt än andra. Men an märkaren bör öfverse,
att jag ej kan inrätta mig efter hans regler af
stort och rätt. Han bör tillåta mig säga, att
hans förstånd smakar något af inskränkning och
hans anständighet af slafviskhet. — — Det är
onyttigt och för sent att bestrida mig snille. Mitt
uppförande må visa, om jag^ har förnuft” o. s. v.
Just detta var det likväl, som en stor del
af den förundrade allmänheten begynt att på
fullt allvar sätta i fråga. Att en ung
skriftställare, som då ännu icke fyllt sitt tjugutredje
år, i en så öfvermodig ton tillbakavisade ett pris
och tillrättavisade ett aktadt vittert samfund, var
en nyhet för dagen, som väckte lika allmän
uppmärksamhet som förvåning. Det blef mer och
mer klart, att Thorild ville åt Kellgren
personligen. Han gladdes in i själen att få anställa —
hvad han kallar — ”en vitter carrousel”, att
vara ”i strid med hela den vittra verlden”, och
skref till en vän: ”Om du kommer snart, så får
du äfven nöjet af mitt första auktors-buller, som
högligen roar mig sjelf, redan i detta första
gnyet” *. Kellgren, som icke hade varit
utmanaren, upptog icke heller som synlig part den
utkastade stridshandsken. På Thorilds sednare
artikel följde intet svar: man lät honom, i
frågan om priset, få behålla sista ordet. Men, straxt
efteråt, då, midt under käl-lossningen,
hufvud-stadens polis hade utfärdat ett påbud om snö-
Bref till Heurlik d. 14 maj 1782.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
