Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Erik Johan Stagnelius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid deras sida. Författaren, som eljest ofta i
sina dramatiska stycken ”liknar en entusiastisk
bildhuggare, hvilken uppfattat konsten i dess
djup, men icke känner hvad slags marmor han
bör bruka, eller hvilka verktyg äro tjenliga att
gifva lif åt hans tankebild”*, har i ”Martyrerna”,
bättre än i någon annan af sina dramer,
individualiserat karaktererna, uppfattat situationen
och träffat tidehvarfvets rätta lynne och färg.
Att kristendomen här hufvudsakligen framställes
som erl lidandets religion, är icke att anse för
en skugga från hans gnostiska föreställningssätt,
då en sådan uppfattning stod i oskiljaktigt
samband både med sjelfva legenden och med de
äldsta kristnas bittra lifserfarenhet. Och
dessutom — skönare, än här blifvit gjordt, kan icke
gerna målas den ur kristendomens källa
utströmmande kraften att med gladt mod segra
öfver lidandet och triumfera öfver sjelfva döden.
En bland styckets icke minsta förtjenster är, att
den nya lärans förföljare icke blifvit tecknade
som blodtörstiga tigrar, utan som män, hvilka,
då de motarbeta kristendomen, tro sig handla
efter pligt och samvete, enär den nya lärans
utbredande hotar med upplösning de
förhanden-varande samhällsbanden. Prokonsuln sjelf g5r
allt för att undgå att straffa, och det är med
tungt hjerta han slutligen måste fullgöra denna
embetspligt. Så väl Perpetuas anförvandter som
flere andra Romerska hedningar framstå i vacker
Liknelsen är hemtad från en Engelsk recensent i Foreign
Review.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
