Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lätthet som han tog hela lifvet, hade den
bortgångne oafbrutet till främsta ögonmärke för sin
nitälskan Sverges ära och, såsom en vigtig del af
denna, Sverges språk och litteratur. Hans
för-tjenster i denna väg, företrädesvis som kännare,
granskare och samlare, sammanfalla med dem, som
beredde hans inkallande i denna akademi. Några
höga värdigheter kunde ej verka på detta val; de
kommo först senare. Den invalde var icke
ministern hvarken i Wien eller i Paris, icke en af
rikets herrar, statsministern och serafimerriddaren;
det var då varande kabinetts-sekreteraren, hvars
mästerskap i vårt språks behandling, så i tal som
skrift, redan länge hade varit erkänd, och genom
inträdestalet öfver skalden Valerius ytterligare vann
bekräftelse.
Men — vi få icke här återkalla mer än dessa
spridda drag. Den helgjutna bilden tillhör en
annan dag och en annan förmåga. Det minnets
sköra blomster, som vi nu lägga på den saknades
graf, vill endast anvisa platsen för den varaktiga
minnesvård, som åt honom kommer att resas af
hans efterträdare i Svenska akademien.
Om Sångmön fram i vinterqvälln sig vågar,
Hon ville äfven några rosor strö
Uppå en annan graf, emot hvars snö
Nu polens stjerna, bäst hon klarast lågar,
Ser ned med tankfull blick och liksom frågar:
»Skall då allt stort så fort i Norden dö?
Skall snillets flamma qväfvas i en urna
Af stoft? Och allt det ljusa, himlaburna,
I natt begrafvas och till intet bli?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
