Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så frågar stjeman, nej, så fråga vi,
När flyktad nu vi se den skapar-anden,
Och domnad nu vi se den konstnärs-handen,
Som nyss så mäktig, nyss så djerf och fri,
Högg lif i stenen, lif och poesi. —
Hvem fäller ej en ros, en tår, på sanden,
På snön af denna graf? — Hvem göms deri?
Han var en mästare i nordanlanden,
En ädel konstnär, som med vaken håg,
Se’n först han drömt och sedan börjat ana
Den profetia i hans drömmar låg,
Bröt alla hinder, trädde an sin bana
Och svor sin tro åt konstens helga fana
Och bar den högt till nya segertåg.
Nu kunde allt han våga, allt förlora,
Allt kunde blåsas bort af tidens storm;
Odödliggöra ville han det stora,
Ur blocket spränga fram det skönas form.
Så han i marmor diktat har idyller
Och kämpavisans ton han slagit an,
— Du såg ju Bältespännarn, man mot man? —
Men läs i brons, när solen den förgyller,
Hans hjeltesaga, lefvande och sann!
Och se, hur grekisk dager ännu skiner
Från hans Bacchant, hans Amor, Amoriner,
Och se, hur nordisk längtan, nordisk sorg
Står klar i ögat på hans Ingeborg!
Så har han skapat i sin diktnings stunder
En verld af skönhet, dessa konstens under,
Som, idel skatter, skola gå i arf
Till nya ögon, nya tidehvarf.
Se kring på våra torg, i våra lunder!
Du af hans mejsel der skall finna prof.
Men om då efter Mästaren du spörjer,
Hvad göres dig af namnet mer behof?
Ty döden svarar: re’n han är mitt rof;
Och det är derför polens stjerna sörjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
