Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är efter henne allena vi törsta;
Det stora blir smått, när man anar det största
Och vet, att ens aning ej kommer på skam.
Den sista dagen.
(1878.)
Han stod i ett fönster på Stockholms slott,
Såg ut öfver stad, öfver vatten.
Den sextonde mars hade re’n uppgått
Och snö hade fallit om natten.
Det kongliga ögat ej sofvit en blund,
Han rest sig ur bädden i gryningens stund,
Såg ut öfver stad, öfver vatten.
En dimma sig bredde öfver Norrmalm,
En dimma låg tung på hans sinne.
Han skälfver af köld och han lider af qvalm,
Af feber i tanke och minne.
Hans tanke flög som hans pulsar fort,
Han mindes det myckna ej ännu var gjordt.
En dimma låg tung på hans sinne.
Der låg som en karta för honom hans lif,
Hvad ljus och hvad skuggor der voro!
Hvad kärlek och hat, hvad segrar och kif,
En massa af ära och oro.
Det stora hur litet, det lilla hur stort!
I allt hvad han tänkt som i allt hvad han gjort
Hvad ljus och hvad skuggor der voro!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
