Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
kesförkläden. Hufvudbonaden utgjordes af stycke
och mössa, som för de flesta var mycket klädsam.
Trakteringen bestod af vin, ett särskildt slags
kringlor och karameller, hvilket kringbars af flickor
i hvita förkläden.
Det rådde så godt som obruten tystnad.
Talade någon, var det med dämpad ton.
"Du fick rätt", sade en gumma till en annan,
"då du under jordfästningen vid senaste kyrkhelgen
sade, att klockorna väntade flere döda".
"Ja, jag har aldrig hört dem ha så där hög
och ren klang vid begrafningsringning utan att
någon snart kommit efter", löd svaret.
"Jag lade också märke till", inflikade en
bredvidstående, "att det var så stora tomrum mellan
skjutsarne i likföljet, och äfven det brukar vara ett
säkert tecken".
På en vink af klockaren — en bonde från
Hallom — trädde gästerna ut på gården och
grupperade sig nedom kistan. Klockaren tog upp en
begrafningssalm, hvari allesamman instämde, först
svagt och darrande, sedan mera fullstämmigt, så att
salmens sista värser sjöngos med riktig kraft.
Vid utbäringen plägade i vanliga fall blott en
bön läsas. Nu hade pastorn lofvat att göra en
liten betraktelse.
Han såg så särskildt allvarlig ut, då han trädde
fram och läste ur sin bibel:
"Herre, lär mig betänka, att jag måste få en
ända och hvilket mina dagars mått är, så att jag
förstår, huru förgänglig jag är.
Se, såsom en handsbredd har du gjort mina
dagars mått och min lifslängd är som intet inför dig;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
