Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
att jag så gärna ville bli öfvertygad. Men så kom
undret. Georg har berättat därom, förstår jag?"
"Ja".
"Utan honom vet jag inte, huru det gått".
"Inte jag häller. Kärleken hade väl lyckats
slita de band, i hvilka både du och jag voro
fångna, men vi kunde ha fått lida mycket
dessförinnan. Det tyckes vara hans afundsvärda lott att
hvart han kommer få gripa in som en befriare...
Nils du, huru länge har du älskat mig?"
"Det är mer än jag vet".
"Visste du det, då du predikade i Myssjö
kyrka annandag pingst?"
"Ja. Vårens ljuflighet, Höga visans hänförda
ord och din älskade närvaro, älskade, runnö ihop
till en ström, som tog mig och förde mig bort
utan att jag kunde stå emot. Det var dig jag bjöd
komma, det var din stämma jag bad att få höra.
Om du visste, huru du såg ut där du satt,
älskade".
"Och du, när du talade! Det var vår kärleks
morgonringning — fast jag ej förstod det då".
De hade utan att själfva lägga märke till det
nått fram till fäbodstugan, utanför hvilken
Adlersparre och Louise stodo väntande.
"Får man lof att gratulera nu?" frågade
Adlersparre i skämtsam ton.
"Tack! Tack, Georg!" sade Gertrud och tog
hans händer. Och han tänkte, att så där måste
lyckans fé i sagorna se ut.
"Tack, Gertrud, för att du gifvit honom din
vackra ungdom, dina ljusa drömmar och din
hänförelse! Det är ett omätligt offer, men det kunde ej ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
