Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - III. Augsburgska bekännelsens Apologi - Fjärde artikeln. Om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
AUGSBURGSKA - BEKÄNNELSENS APOLOGI.
de icke hafva omstörtat själfva grunden — skall detta
tillgif-vas dem samt rättas och bättras. Och de heliga ky rkofädernas
skrifter betyga, att äfven de stundom hafva på grunden byggt
hö eller strå, men detta har icke omstörtat deras tro. Men det
mesta af det, som våra motståndare försvara, omstörtar tron
såsom när de förkasta artikeln om syndernas förlåtelse, i
hvilken vi säga, att syndernas förlåtelse mottages med tron.
Det är likaledes en uppenbar och fördärflig villfarelse, när
våra motståndare lära, att människorna, innan de erhållit Guds
nåd, kunna genom sin kärlek till Gud förtjäna syndernas
förlåtelse. Ty detta är att borttaga grunden, d. v. s. Kristus.
Och hvartill skall tron tjäna, om sakramenten rättfärdiggöra
endast genom att de utdelas och frånsedt hvarje god
sinnesriktning hos mottagaren? Men liksom kyrkan har löftet att
ständigt äga den helige Ande, så är den ock hotad med, att
där skola komma ogudaktiga lärare och ulfvar. Men kyrkan i
egentlig mening är den, som äger den helige Ande. Ulfvarna
och de dåliga lärarna drifva väl ofog i församlingen, men de
tillhöra icke i verkligheten Kristi rike, såsom ock Lyra
betygar, då han säger: Kyrkan består icke af människor, som
hafva någon kyrklig eller världslig makt eller värdighet, iy
del har befunnits att många furstar och päfvar samt andra
af lägre stånd hafva af fallit ifrån tron. Därför består
kyrkan af de personer, hvilka hafva en sann kunskap och som
bekänna tron och sanningen. Hvad annat än det Lyra här säger
hafva vi nu sagt i vår bekännelse?
Men måhända fordra våra motståndare, att man angifver
kyrkans väsende så, att hon är det i hela världen förnämsta
monarkiska riket, i hvilket den romerske påfven bör
tillerkännas en oomtvistbar, oinskränkt makt att bestämma trosartiklar,
enligt sitt godtfinnande förkasta skrifter, inrätta gudstjänstsr
och offer, efter behag stifta lagar, efterskänka och frikalla
från lagbestämmelser, de må vara gudomliga, kyrkliga eller
borgerliga, samt att af honom kejsaren och alla konungar må
mottaga makt och rätt att behålla sina riken, hvilket allt skall
grunda sig på Kristi befallning, ty, emedan Fadern har lagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
