Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VI. D:r Martin Luthers Stora Katekes - Första delen. De tio buden - Första budet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTA BUDET.
435
den och håller -fast viel honom. Detta bud vill alltså säga
oss: Se till, att jag allena är din Gud och sök icke någon
annan, d. v. s. fattas dig något godt, så vänta clet af mig och sök
cl et hos mig, och drabbar dig någon olycka eller lider du någon
nöd, så fly till mig och hall dig till mig. Jag vill gifva dig
livad du behöfver och hjälpa dig ur all nöd; låt blott icke ditt
hjärta hänga fast vid någon annan eller söka ro hos någon
annan.
Detta måste jag något tjTdligare utveckla, så att man
förstår det och fattar det genom enkla exempel på motsatsen. Det
är sålunda mången, som menar, att han har Gud och nog af
allting, om lian blott liar penningar och ägodelar. På dessa
förlitar han sig och bröstar sig däröfver så stolt och säker,
att han icke frågar efter någon. Ser du, äfven denne har en
gud, och han heter Mammon. Det är penningar och ägodelar,
vid hvilka han med hela sitt hjärta hänger fast. Detta är
äfven den allra vanligaste af guden här på jorden. Den som
har penningar och ägodelar, han tror sig säker, är glad och
oförskräckt, som om han sutte midt i paradiset. Den åter, som
intet har, han tviflar och är försagd, som om han ingenting
visste om en Gud. Ty man skall finna ytterst få, som äro vid
godt mod och icke sörja och klaga, när de icke hafva något af
Mammon. Detta vidlåder vår natur ända till grafven.
Likaså förhåller det sig med den,, som förlitar sig och
trotsar därpå att han äger stor skicklighet, klokhet, makt,
ynnest, vänskap och ära. Han har äfven en Gud, men icke den
rätte, ende Guden. Det ser du åter därpå, huru förmäten,
säker och stolt man är öfver dylika ägodelar, och huru försagd,
när man icke har dem eller förlorar dem. Därför säger jag
ännu en gång, att den rätta utläggningen af detta stycke är:
att hafva en Gud, det betyder att hafva något, hvarpå hjärtat
helt och fullt förtröstar.
Se nu, hvad vi hittills tagit oss till och i vår blindhet
gjort under påfvedömet. Hade någon ondt i en tand, så
fastade han och åkallade S:t Åpollonia; fruktade någon för
eldsvåda, så sökte han hjälp hos S:t Lorenz; fruktade någon för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
