Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Konkordieboken - VII. Konkordieformeln - Del II. Grundlig etc. upprepning och förklaring af några Augsburgska bekännelsens artiklar - Andra artikeln. Om den fria viljan eller de mänskliga krafterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
KONKORDIEFORMELN. II.
Å andra sidan hafva äldre och nyare svärmare lärt, att
Gud genom sin Ande omvänder människorna och drager dem
till den saliggörande kunskapen om Kristus utan alla medel
eller skapade verktyg, d. v. s. utan Guds ords utvärtes
förkunnande och hörande.
Gent emot de ena och de andra hafva Augsburgska
bekännelsens rättrogna lärare häfdad och lärt, att människan genom
våra första föräldrars fall har så fördärfvat^, att hon med
afseende på det, som hör Gud till, vår omvändelse och våra
själars salighet, är af naturen blind, samt då Guds ord predikas
icke förstår det och icke kan förstå det, utan anser det för en
dårskap, liksom äfven att hon icke af sig själf kan nalkas Gud,
utan är och förblifver en fiende till Gud, till dess hon medelst
den helige Andes kraft genom det predikade och hörda ordet
af idel nåd och utan något sitt åtgörande omvändes, varder
troende, pånyttfödd och förnyad.
För att denna tvist må med ledning af Guds ord blifva
kristligt utredd och med Guds nåd bilagd, framställa vi vår lära, tro
och bekännelse såsom här följer:
Vi tro, att den icke pånyttfödda människans förstånd,
hjärta och vilja af sina egna naturliga krafter i andliga och
gudomliga ting alldeles intet kan förstå, tro, antaga, tänka,
vilja, påbörja, utföra, göra, verka eller medverka, utan att
människan är helt och hållet fördärfvad och död med hänsyn till
det goda, så att i hennes natur efter fallet och före
pånyttfödelsen icke lämnats kvar eller finnes en gnista af andliga
krafter, medelst hvilka hon själf kunde bereda sig för Guds nåd
eller mottaga den tillbjudna nåden, eller i och genom sig själf
göra sig mottaglig, applicera eller lämpa sig för nåden, eller
af egna krafter göra något till sin omvändelse, eller vare sig
helt och hållet eller till hälften eller till någon den ringaste
och minsta del hjälpa, göra, verka eller medverka något af sig
själf och genom sig själf, utan människan är syndens träl och
djäfvulens fånge, af hvilken hon drifves, Joh. 8: 84; Ef. 2:2;
2 Tim. 2: 26. Därför är den naturliga fria viljan enligt sin för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
