Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den Augsburgiska Bekännelsens Apologi eller Försvarsskrift - XIII. Om klosterlöften - XIV. Om den kyrkliga makten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bek. Ap. el. Försv. XIV. Om den kyrkliga makten.
243
utan fastmera för gudfruktiga
hjärtans och samvetens skull, på det
de må för ögonen hafva
orsakerna, hvarföre de böra ogilla
och förkasta munkarnes
uppdiktade gudstjänster med all deras
skenhelighet och skrymteri,
hvilket allt detta enda Kristi språk
alldeles omkullkastar: »De tjäna
mig fåfängt, lärande den lärdom,
som är människobud« *. Ty utaf
detta språk allena kan man
nogsamt bevisa, att hela
munkväsendet med dess vedertagna stadgar
om olika mat, kläder, böner,
sånger, skor, gördlar och all annan
själftagen helighet är för Gud ej
annat än en fåfäng och onyttig
gudstjänst. Så må ock alla
fromma och kristliga hjärtan för visso
veta, att det är helt enkelt en
fariseisk, vederstygglig och
för-dömlig villfarelse, att vi skola
genom sådant munkväsende förtjäna
syndernas förlåtelse, att vi skola
för dess skull för Gud rättfärdiga
räknade varda, att vi för dess
skull skola bekomma det eviga
lifvet och icke genom Guds nåd
och barmhärtighet för Kristi skull.
Så hafva ock de heliga män, som
uti klosterväsende lefvat, sedan
de förkastat all förtröstan, som
de haft på sådana stadgars
hållande, ändtligen måst lära sig,
att de skulle hafva syndernas
förlåtelse af nåd för Kristi skull, att
de för Kristi skull genom Guds
nåd och barmhärtighet skulle
bekomma det eviga lifvet och icke
för sina uppdiktade gudstjänsters
skull, ty Gud vill ingen annan
gudstjänst hafva än den, han själf
genom sitt ord instiftat och
lör-ordnat, och hvilken genom tron
måste varda gällande.
’ Matt. 15: 9.
XIV. Om den kyrkliga makten.
Våra motståndare göra här ett
häftigt skri och rop om
kyrkoståndets förmåner och friheter och
göra därjämte ett sådant tillägg:
det är alltsammans fåfängt, som
uti denna artikeln anföres emot
församlingarnas och prästernas
friheter. Detta är icke annat än
idel försmädelse, ty vi hafva
handlat om andra saker uti denna
artikel och för öfrigt ofta betygat,
att vi icke förkasta världsliga
förordningar samt furstarnes
(skanker och förunnade friheter.
Men, gifve Gud, att våra
motståndare däremot ville höra
församlingarnas och gudfruktiga
hjärtans och samvetens klagomål.
Motstånd arne försvara sitt stora
anseende, sina gods och ägodelar
med all makt, men förgäta
emellertid församlingarnas tillstånd och
sköta icke om, att församlingarna
rätt undervisas, och att
sakramenterna rätt utdelas. Till
predikoämbetet låta de komma hvilken
som vill utan åtskillnad; sedan
pålägga de odrägliga bördor,
likasom hade de sin största lust och
nöje af andras undergång och
fördärf, och fördra, att deras
stadgar långt nogare och strängare
hållas och efterlefvas än Kristi
evangelium. Uti de svåraste och
viktigaste stridigheter, om hvilka
det arma folket åstundar att
undervisas, att det må hafva något
visst till att hålla sig vid, utreda
de icke saken och lätta de icke
deras samveten, som af
hvarjehanda tvifvelsmål på det
häftigaste plågade och anfäktade varda,
utan ropa allenast på våld och
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
