Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luthers större katekes - Fjärde delen. Om dopet - Om barndopet - Femte delen. Om altarets sakrament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390
Luthers större katekes. 4:e hufvudsty eket.
tram och hålla sig last vid det,
till dess han åter upptages i
skeppet och får vara där, som han
förut begynt.
Alltså menar jag, att alla kunna
klarligen förstå, hvad för ett
härligt och förträffligt ting dopet
månde vara, som rycker oss ur
djäfvulens käftar, tillägnar oss Gud,
dämpar och borttager synden,
sedan dagligen styrker den nya
människan samt varar och förblifver
framgent, till dess vi, tagna från
denna jämmerdalen, blifva försatta
till en evig ära och härlighet.
Därföre bör hvar och en anse
dopet såsom en daglig klädning,
uti hvilken han alltid bör gå klädd,
så att han städse linnes i tron och
dess frukter, på det han må
tillväxa i den nya människan och
underkufva den gamla med
hennes lustar och begärelser. Ty om
vi vilja hållas för kristna, så
måste vi ock flitigt öfva döpelsens
verk, hvaraf vi förtjäna att kallas
kristna. Men om någon faller
härifrån, han komme åter därtill. Ty
såsom Kristus, vår rätta nådastol,
icke viker undan för oss, icke
heller hindrar och förmenar oss
komma till sig, fastän vi falla i
synd, så förblifver ock alla hans
håfvors och gåfvors skatt
orygg-lig. Såsom vi nu en gång i
dopet hafva fått syndernas förlåtelse,
så förblifver ock densamma
dagligen, så länge vi lefva, det är, så
länge vi föra med oss den gamla
människan här i världen.
Den femte delen.
Om altarets sakrament.
Såsom vi hittills hafva handlat
om dopet, måste vi nu därnäst
tala om det andra sakramentet,
nämligen om dessa tre delar: Hvad
det är; hvad nytta dem vederfares,
som det bruka; och hvilka skola
bruka det, eller af hvilka det bör
anammas. Och allt detta skall
man bestyrka och bevisa af
Skriftens egna ord, med hvilka det af
Kristus strax i begynnelsen är
stiftadt. Dessa stycken bör
sannerligen hvar och en kristen veta,
om han eljest vill vara kristen
och åstundar blifva delaktig al
detta sakrament. Ty vi äro icke
sinnade att hädanefter framsläppa
hvem som kommer eller göra dem
delaktiga af Herrens nattvard, som
ej veta, hvad de där söka, eller
hvarföre de gå därtill. Men
instiftelseorden lyda sä: Vår Herre
Jesus Kristus i den natt, då han
förrådd vardt, tog brödet, tackade
och bröt det och gaf sina lärjungar
och sade: Tagen och äten; detta
är min lekamen, som för eder
utgifven varder. Gören det till
min åminnelse.
Sammalunda tog han ock
kalken, tackade och gaf sina
lärjungar och sade: Tagen och dricken
häraf alla; denna kalk är det
nya testamentet i mitt blod, som
för eder och för många utgjutet
varder titi syndernas förlåtelse.
Sä ofta, som T det gören, gören
\ det till min åminnelse.
i Först är att märka, att vi icke
i ärnat fäkta och kifva, såsom hade
I vi någon lust att träta med detta
heliga sakraments skändliga
försmädare, utan hellre til) en
begynnelse lära, hvaruti detta
sakraments verkan och kraft består
(såsom vi gjort vid döpelsens
sakrament), nämligen att vi måste
veta grunden och hufvudstycket
häruti vara Guds ord, hans
instiftelse och befallning. Ty det
är icke af någon människa
upptänkt och påfunnet utan af
Kristus själf stiftadt utan någons råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
