Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konkordieformeln - Första delen - III. Om trons rättfärdighet för Gud - IV. Om goda verk och gärningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konkordieformeln. I.
4. Om goda verk.
411
goda gärningar till rättfärdigheten,
och att en människa icke kan blifva
rättfärdig, med mindre de äro
tillstädes.
IV. Om goda verk och
gärningar.
Status controversiæ.
Hufvudfrågan i denna tvist.
Uti läran om goda verk och
gärningar hafva i några församlingar
två tvister uppkommit.
Den första är uppkommen
emellan några teologer, i det somliga
hafva föregifvit, att goda verk och
; gärningar äro al" nöden till
saligheten, och att det är omöjligt
för-.utan goda gärningar att blilva
salig, och att ingen någonsin blifvit
salig utan goda gärningar; men
andra hafva lärt, att goda
gärningar äro skadliga till saligheten.
Den andra tvisten är
uppkom-ken ibland några teologer öfver
orden »nödvändig» och »fri»; ty en
del har påstått, att ordet
»nödvändigt» icke skulle brukas, när man
handlar om den nya hörsamheten,
alldenstund den har sitt ursprung
icke af någon nödvändighet eller
tvång utan af en frivillig ande;
men några andra hafva menat, att
ordet »nödvändig» borde bibehållas
därföre, att det icke står oss fritt
eller i vårt behag att visa den nya
hörsamheten, utan att de
pånytt-födda människorna äro bundna till
en sådan hörsamhet.
Och då man disputerat om
berörda ord, har man ock omsider
gjort hela saken tvistig, ty
somliga hafva påstått, att man
ingalunda skall predika om lagen ibland
de kristna, utan människorna skola
allenast lockas och dragas till goda
gärningar genom evangelii lära;
andra hafva satt sig emot denna
mening.
Affirmativa.
Kyrkans rena lara om denna tvist.
På det att dessa tvister måtte
grundligen och rätt blifva
förklarade och afgjorda, vilja vi här
framställa vår tro, lära och
bekännelse.
Att goda gärningar visserligen
och utan tvifvel följa på en sann
tro, så framt hon eljest icke är
död utan lefvande, liksom frukten
af ett godt träd.
Vi tro, lära och bekänna, att
goda gärningar böra alldeles
uteslutas, icke allenast när man
handlar om trons rättfärdighet, utan
ock då man disputerar om vår
eviga salighet, såsom apostelen
med tydliga ord vittnar, Rom. 4: 6:
»Såsom ock David säger, att
saligheten är den människas,
hvilken Gud tillräknar rättfärdigheten
utan gärningar. Saliga äro de,
som deras orättfärdigheter äro
förlåtna och deras synder äro
öfver-skylda. Salig är den man, som
Gud ingen synd tillräknar»; och
annorstädes (Ef. 2: 8, 9): »Af
nåden ären 1 frälsta genom tron, och
det icke af eder, Guds gåfva är
det, icke af gärningar, pä det
ingen skall berömma sig.»
Vi tro, lära och bekänna, att väl
alla människor men i synnerhet
de, som genom den Helige Ande
äro födda på nytt och förnyade,
äro pliktiga att göra goda
gärningar.
Och uti denna mening brukas
rätteligen orden »af nöden»,
»pliktiga vara» och »böra», jämväl då
man handlar om pånyttfödda män
niskor, ty de strida icke emot de
hälsosamma ords eftersyn.
Men likväl skall man icke genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
