Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åmmeberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljusare inslag. Alla villorna äro omgivna av välskötta
trädgårdar. Det växer vildvin på väggarna och riddarsporre,
svärdslilja och andra prydnadsväxter på rabatterna, och
mellan grönskan skymta här och var väldiga grå stenmurar,
ända till två meter höga, som vältaligt vittna om den möda,
som det kostat att skapa dessa små idyller. I Zinkgruvan
uppförde bolaget inga sådana storslagna tegelbyggnader som
i Åmmeberg, utan där byggdes uteslutande av trä. De flesta
byggnaderna från 1857—60, däribland kontorsbyggnaden,
finnas ännu kvar och användas för sina ursprungliga
ändamål. Ett parti rätt vackert proportionerade byggnader från
1850—60 finnes i närheten av Nygruvan, där i en rad ligga
fyra bostadshus, sjukstugan och tre arbetarkaserner.
Framför byggnadernas fasader paradera i snörrät linje
ståtliga lönnar och lindar. Byggnaderna äro gula med vitt
listverk. Detta utseende är f. ö. karakteristiskt även för bolagets
äldre träbyggnader i Åmmeberg. Den mest framträdande
byggnaden i Zinkgruvan av i dag är gruvhuset vid Nygruvan,
som är byggt av tegel med tornet av betong.
I närheten av lägenheten Altenberg står rest en sten,
som utmärker gränsen dels mellan Närke och Östergötland
och dels mellan Hammars, Lerbäcks och Godegårds socknar.
Av Zinkgruvans samhälle ligger 60 % inom Hammars,
27 % inom Lerbäcks och 13 % inom Godegårds socken.
Man kan bo i Godegård, ha sitt arbete i Hammar och göra
sina affärer i Lerbäck och blott ha 3 minuters väg mellan
de olika platserna.
Vieille Montagnes zinkgruvor äro belägna i en av Sveriges
allra äldsta gruvbygder. Gamla dagbrott i hundratal vittna
om den omfattande malmbrytning, som här försiggått under
gångna sekler. Det är intressant att göra en promenad över
dessa nu tysta och öde gruvfält. När gruvdriften började i
denna trakt är ej känt, men år 1340 utfärdade konung Magnus
Eriksson en lag för Västra berget, vars största gruvor redan
då torde ha varit Västerby och Garpa, båda belägna mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
