Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet var för kallt. Några dogo i vattnet och
drogos upp som hk. Andra dogo längre fram i lungsot.
Och en som hade dykt ner kom aldrig upp. Alla de
överlevande hade kommit överens om att ge sig
tillbaka dit igen och tappa ut sjön, men ingen hade
någonsin kommit tillbaka. De drabbades alltid av
olyckor. En ramlade i en vak nedanför Forty Mile;
en annan blev dödad och uppäten av sina hundar,
och en tredje krossades av ett störtande träd. Så
bildades sägnerna. Syrprissjön bringade olycka;
ingen kom ihåg var den låg, och ännu täckte guldet
dess botten, som aldrig blivit tappad.
De två hyddorna voro icke mindre sagolika, men
nog visste man var de lågo. »Fem sovnätter» uppåt
Mc Question River från Stewart stodo två gamla
hyddor. De voro så gamla att de måste ha byggts
innan den först kände guldsökaren hade beträdt
Yukon-dalen med sin fot. Vandrande elgskyttar, som till
och med Nigger hade träffat och talat med,
på-stodo sig ha kommit till de båda hyddorna förr i
världen, men guldgruvan, som dessa den gamla
tidens äventyrare måste ha bearbetat, hade de sökt
förgäves.
»Ack, om du följde med mig ändå», sade Stabben
i beklagande ton, då de skildes. »Fastän du har
fått den där vurmen att leva indianliv, behöver du
väl inte för det utsätta dig med flit för faror. Dem
kan man i alla fall inte undgå, eftersom det är till
själva häxlandet du nu är på väg. Där kan du
vara säker på att råka ut för trolltyg från första
stunden till den sista, att döma efter allt vad du
och jag ha hört om det.»
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
