Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger aldrig ett ögonblick tvivlade på att guldet
härrörde från sjöbottnen. Oåtkomligt under flera fots
is. Ingenting att göra. Och från brädden av platån
kastade han vid middagstiden en avskedsblick på
sitt fynd. ’
»Det är bra, Syrprissjön», sade han. »Laga nu
att du ligger kvar här. Jag kommer tillbaka för att
tappa ur dig — om inte det där häxeriet hindrar
mig. Jag vet inte hur jag kom hit, men jag skall
nog se efter vilken väg jag går härifrån.»
I en liten dal, vid en frusen å och under välvilliga
granar, gjorde han upp eld fyra dagar därefter.
Någonstans i det vita kaos han lämnat bakom sig
fanns Syrprissjön, någonstans, han visste ej var,
ty hundra timmars ansträngande irrfärder genom
förblindande, yrande snö hade dolt hans väg för
honom, och han visste inte i vilken riktning b a k-
0 m låg. Det var som om han nyss vaknat ur en
ond dröm. Han var inte säker på om det hade gått
fyra dagar eller en vecka. Han hade sovit
tillsammans med hundarna, kämpat sig fram över ett
bortglömt antal låga åsar, följt slingringama av
underliga flodbäddar som slutade helt tvärt, och
två gånger hade han lyckats tända eld och tina
upp fruset elgkött. Och här var han nu, mätt och
1 godt behåll. Stormen hade upphört, och det var
klart och kallt. Landskapet hade återtagit ett
förnuftigt utseende. Ån, varpå han befann sig, såg helt
naturlig ut och riktade sig, som den skulle, åt
sydväst. Men Överraskningarnas sjö var lika förlorad
för honom som den hade varit för alla som sökt
efter den i gångna dagar.
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
