Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hit ?»
»Ni vet lika mycket om det som jag, och vi vet
allesammans att Nigger har någonting undangömt
nå’nstans. Varför betalade han annars Sanderson
de tjugufem tusen? Inte var det för den här usla
stadstomten, så mycket är då säkert.»
En kör av utrop instämde i Saltmans yttrande.
»Nå, vad ska vi göra nu» frågade någon ynkligt.
»Jag för min del ämnar äta frukost», sade
Wildwater Charley muntert. »Ni förde oss upp i en
återvändsgränd den här gången, Bill.»
»Det gjorde jag visst inte», invände Saltman. »Det
var Nigger som gick i spetsen. För resten, kan
ni förklara de där tjugufem tusen?»
Halv nio, då det blivit ljusare, öppnade Stabben
dörren försiktigt och tittade ut. »Å tusan», utbrast
han, »de ha allesammans lommat i väg ner till
Dawson. Jag trodde de ämnade slå läger här.»
»Var lugn, de komma nog smygande tillbaka»,
försäkrade Nigger. »Om jag inte gissar galet, skall
du snart få se halva Dawson här uppe. Kom nu
och biälp till. Vi ha mycket att göra.»
»Låt oss prova nu», sade Stabben då han efter
en timmes förlopp betraktade resultatet av deras
arbete — ett vindspel i ett hörn ay rummet, ,med
en ändlös lina som löpte omkring två valsar.
Nigger vevade utan någon ansträngning, och linan
gled och knakade. »Gå ut nu, Stabb, och säg mig
hur det låter.»
Lyssnande vid den stängda dörren hörde Stabben
alla de ljud ett vindspel åstadkommer då det
uppfordrar någonting tungt och ertappade sig med att
303
✓
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
