Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Upptänd af hennes flamm’),
Den ingen fara bore
Att låtat komma fram.
Mig sades att man aktar
Så ringa rimmen här,
Att hvar man sig vill vakta
Dem synas hafva kär,
Att inga som sig borde
Dem kunna läsa rätt,
Om ock de vore gjorde
Bå allrabästa sätt.
Författaren prisar derefter den konung, som ieke
tillät att främmande ord infördes i språket och som
besvarade ett bref från Frankrike på finska, emedan
En Finlands furste höfdes
Den gången svara så,
Och intet der behöfdes
Att bruka franskan då.
Till slut profeterar skalden att den tid skall komma,
då svenskan skall höras kring hela verlden, då latinet
skall • skjutas i skuggan, ungdomen i Upsala undervisas
på svenska, och bokhandeln uppnå en dittills okänd
blomstring och liflighet.
Rudén.
Thorsten Rudén var född i Lysviks socken i
Werm-land år 1661. Efter att hafva studerat och promoverats
i Upsala, blef han Poeseosprofessor i Abo 1691. Efter
några år transporterades han på theologiska fakulteten, der
han blef professor och domprost 1706. Två år derefter
öf-verflyttades han såsom superintendent till Carlstad, och
blef slutligen år 1716 biskop i Linköping, der han dog år
1729. Hans söner adlades under namn af Rudensköld:
sonen Carl, om hvilken mera framdeles, blef grefve och
riksråd.
Öfver Rudén är Hammarskölds dom obilligt sträng,
liksom öfver Rosenhane. Sedan han först brutit stafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
