Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De Pohlers örn kan sig ej rosa af din lycka,
Se! den sin konung mist, dess krona vacklar nog:
Der spela rundt omkring dess grannar med sin håg,
Och skulle gerna hvar en fl är ur vingen rycka.
Då Rudén år 1702 skref sin fägnesång på Carl
XII:s födelsedag, hade den unge hjeltekonungen redan
genom sina lysande bedrifter uppfyllt verlden med
förvåning, sitt folk med förtjusning. Han hade redan tuktat
trenne konungar och var som bäst inbegripen i
eröfrin-gar på fiendens område. — Man ser i detta skaldestycke
öfverallt huru djupt skalden delade sin samtids beundran
för den makalösa hjelten, och huru kraftigt han kände
sig gripen af tidens enthusiastiska segeryra, af dess
storsinnade öfverdåd,’ som ej ansåg någonting omöjligt, som
trodde på det otroliga och diktade der verkligheten ej
räckte till. Skalden beskrifver, huru fienderna
samman-svurit sig till ett fruktansvärdt förbund mot den unga
konungen — «det lejon ligger .still’ — de räfvar tro det
hvi-lar». Underrättelsen derom hinner omsider till Sverige:
Vid ett så främmand’ nytt, som Fama med sig förde,
Hvem var så käck som ej en is i kroppen fann?
En så rättmätig skräck ej någons själ ej rörde,
Förutan Éonung Carls, som aldrig skrämmas kan,
Men gläds, att ha hvarvid sitt ädla mod förklara,
Och vis’ att ingen nöd kan öfver hans dygd vara.
Likväl ej utan harm kan han slik list förnimma;
Han reder sig till hämd, ombord sitt manskap för.
Med stinna segel fram hans smorda pråmar simma,
Och efter dagar få vid Pernou landning gör.
De ryssar mellertid kring Narva vidt sig bredde,
Och till den sista storm sin största makt beredde.
Så vidt den Narvska mark fem fjemdels mil sig sträcker,
Var annat än standar och fanor ej att se.
Af folk en myckenhet, som myror, jorden täcker,
Och tusen tält mer sken till stad än läger ge,
Med starka torn befäst, med dubbel vall och grafver,
Att Narva kring om sig knappt bättre murar hafver. *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
