Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne man var en broder till hennes och hennes brors
lärare: hans namn var Tideman. Han hade i egenskap
af mekanikus kommit till Nordenflychts egendom för
att der biträda vid anläggningen af några maschinerier.
Denne Tideman synes hafva varit en grundligen bildad
man af mycken gudsfruktan och en sund praktisk
lef-nadsfilosofi. Genom honom vann den unga flickan
något ljus i sina filosofiska grubblerier. Den slutliga
huf-vudsumman af hans filosofi synes hafva varit den satsen,
att menniskans egen praktiska förädling är långt bättre än
alla theoretiska spekulationer. Denne Tideman vann
genom sin öfverlägsna bildning och sina lärorika samtal
öfver henne ett välde, som ledde alla hennes steg under
henneö nu pågående andliga utveckling.
Då hon var på sitt sextonde år^ år 1734, dog hennes
fader. På sin sotsäng förlofvade han henne med
Tideman. Ehuru mycken tillgifvenhet och vördnad hon hyste
för sin canentor», såsom hon kallade honom, var denna
förbindelse långt ifrån att öfverensstämma med den unga
flickans böjelse. Med alla sina andliga företräden var
den nye fästmannen en af sjukdomar nedtryckt
krympling, för hvars fulhet den sextonårigas unga hjerta
bäf-vade tillbaka. Det tålamod, hvarmed han bar hennes
skygghet, den grannlagenhet, hvarmed han undvek att
göra sina rättigheter gällande, och det tysta lidande,
som förrådde sig i hela hans väsende, väckte slutligen
fästmöns djupa medlidande, och derifrån är, såsom
bekant är, för qvinnohjertat blott ett steg till en ömmare
känsla. Hon började åter närma sig sin gamla
handledare och lofvade att uppfylla sin faders löfte. Det måste
emedlertid hafva varit en bedröflig förlofningstid för en
ung och liflig flicka, som säkerligen ofta fick taga
fantasien till hjelp att dikta en sällhet, som hon i sjelfva
verket saknade men öfvertalade sig att hon egde. «Alla
de små oskyldiga nöjen, som älskande kunna röna»,
skrifver hon i en sednare tid, «voro oss derunder
obe-\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
