Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Qväfva vi denna öfverflöden, mina herrar, så qväfva och nndanrödja vi
Ai otalig myckenhet af handaslöjder, af vetenskaper, af näringsmedel, som
på yppighet endast ega sin grund, och deraf få sin upprinnelse, lif och
varelse. — Landthushållningen med dess delar är en vetenskap, som endast
tilltager och uppodlas då, när det allmänna behofvet öfverskrider landets
vanliga afvel och inkomster, eller när en säker förtjenst uppmuntrar
landt-mannen till att fördubbla sin flit och sitt arbete. — Men i annor händelse
skulle det drifvas efter ?n gammal vana samt idogheten snart försvinna; ty
hvar och en, nöjd med sitt behof, skulle ej möda sig att anskaffa mera,
emedan på öfverskottet ingen säker och hastig afgång och förtjenst står att
förvänta. — Fysiken, mathematiken, mekaniken, astronomien, navigationen
skulle jemväl äga ett lika öde, åtminstone vore de inom trängre gränser
inneslutna, så framt de ej till så mångfaldiga yppighetsbehof kunnat göras
tjenliga och lämpliga. — Till att alldeles vilja hämma yppighet uti ett
land är ett svårt, omöjligt, ja, som sagdt är, ett farligt företagande. —
Dess grenar sträcka sig så vidt ut, och äro med den allmänna rörelsen så
nära förenade, att alltid genstöten drabbar uppå och dödar någon del deraf;
men om ock någon trodde sig ett sådant Herkules-arbete kunna åtaga, hos
honom bör förnämligast den frågan uppkomma, huru långt tillbaka han
vill gå? Hvilken tids öfverflöd han vill tillåta, hvilken icke? Hvad skäl
han tror sig äga att tillåta någon tids yppighet? Emedan en yppighet är
skadlig, bör den alldeles utrotas; hvarom icke, blifver det ett falskt arbete,
och likt en uppmålad gammal träbyggning, hvars oförtjenta prydnad
gif-ver ej någon ny styrka åt huset, utan tjenar endast att öfverskyla för en
tid den inre förruttnelsen. (Här följer en lång citat ur Tacitus.)
«Den vanliga spådomen om rikenas timade undergång genom öfverflöd
har aldrig ägt i mitt tycke någon grund. Enär sådana stora omvexlingar
händt, hafva alltid flera än en omständighet och en orsak stött tillhopa
och varit så nära förenade, att ingen urskiljning har kunnat få rum att
tillåtas. Stora riken kallas icke de, som äga vidt utspridda länder, utan
de, som hysa många och idoga invånare, hvilka både till försvar som (och)
riktande tjena. Så länge grundpelarne till deras välgång och uppkomst vid
makt hållas, så länge är väl ingen fara, men enär de rubbas och förfalla
af vanskötsel, då måste naturligen deras undergång förorsaka att hela
bygg-ningen ramlar, öfverända. — Tacitus anför ett grundligare skäl i anledning
af romerska republikens öfvergångna ombyte: «invalido legum», säger han,
«auxilio, quse vi, ambitu, postremo pecunia turbabantur». Det är rätta
sjukan, som häftigt angriper och förtärer lifsandame, samt dödar ett
samfunds trefnad och välstånd. — Att äga rikedomar och samla dem utan
afsigt på nyttjandet, är löjligt, ja, skadligt för rörelsen. Den rikares bättre
lefvernessätt anses för öfverflöd af den fattigare, så att omöjligt är att ej,
hvar, välmåga är med fattigdom ihopblandad (hvilken blandning alltid
finnes), klagan öfver yppighets tilltagande sig der framte måste. — Men, mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
