Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och. stretandet mellan dem sysselsatte enskildda och allmänna
sammankomster. Bet öfriga lemnas, som sagdt är, till historien, som icke är bnnden
vid någon försyn för sanningens skull och icke alltid torde träffa anledning
till äreminnen.
«An mindre vill jag omröra en omvexling i grannskapet (Ryssland), der
thronen ofta är vacklande, likväl riket orörligt; densamma var utsedd till
vår nytta, men stannade uti förlust. Lyckan kan anbjuda herrliga tillfällen;
menniskor kunna spilla dem. Emellertid hade under salig riksrådet grefve
Carl Gyllenborgs ministér denna anläggning blifvit till stor del tillredd, och
till hemlighetens bevarande brukades få, och ibland dem grefve Ekeblad.
De som ransaka den tidens handlingar, lära bäst inse och pröfva
olägenheterna, som brist på tysthet hade åstadkomma kunnat.
»Emellan den vakthållning, som kammarherretjensten kräfde, gick
grefve Ekeblacf gerna tillbaka till kansli-junkarsysslorna. Han fann mera
nöje uti arbete än uti lättja, uti rikets angelägenheter än uti fåfänga
samtal, som ledsnaden uti förstugor ofta framtvingar. Ty hofuppvaktningar,
hvad föreställa de? En mängd af folk med smilande ansigten och ofta
ljumma hjertan, som dels egna afsigter, dels lättjan sammandrifver, utan
vänskap, då de omfamna hvarandra, utan mening, då de inbördes anbjuda
sina tjenster, utan tillgifvenhet för sin konung, då de slösa de stunder, som
till gagn användas borde. Också saknar ofta riket skickliga ämnen, då de
behöfvas; okunnighet uppfyller de ställen, som fordra kunskap, orklöshet
dem, som fordra flit: det allmänna lider derigenom, och en konungs namn
hos efterverlden än mera.»
Författaren af Höpkens äreminne i Svenska
Akademien yttrar om honom bland annat följande:
«De som njöto hans umgänge, sågo i detsamma sättet huru en tänkande
man förenar lärdom och kännedom af verlden, den stränga bokstafven med
den i sammanlefnaden nödvändiga efterlåtenhet. Med obekanta och dem,
som ej vunnit hans förtroende, var han fåtalig och mycket aktsam på sina
ord: ibland vänner ledig, helst i sitt hus, der han ville se förnöjligheten
uppbragt, och der skämtet gerna flck tränga sig emellan allvarsamma
ämnen. Han hade sjelf för mycken fullkomlighet att berömma något svagt,
och för mycket snille att ej känna ett slags lidande dervid. Okunnigheten,
när den tillmätte sig någon betydelse, fördrog han endast af höflighet, på
hvilken den öppna dårskapen ej alltid fick göra sig räkning. Hans
värdighet tycktes mindre lägga tvång på andra än på honom sjelf; hade dock
lätt att vinna vördnad, både genom sitt umgänge och sitt utseende. Var
välgörande med urskiljning, ej benägen till prakt eller öfverflöd, men
vägrade aldraminst hvad man kallar vällefnad. Hade mycken flit och, intill
sista stunden, afdelad.tid för sina göromål. I sakerna rådde köld, i ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
