Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvergått värdigare än mig. Ni blir livar tänkandes spott
och hvar ädels afsky. Ja, ni är rent af förlorad på den
gemena kuppen att ha med offentlig fräckhet spottat
en karl i synen, kanske endast derföre att han ock
träffat er med några af sin öfverstyrkas hugg. Men ni
tröstar er väl dermed, att ni skyddas af anonymens
mörker för det allmänna föraktets blick. Jag kunde väl,
om jag så ville, låta draga er fram ur detta skamliga
mörker; men ni må ligga der evigt ocli sjunga edra
uf-parodier mot alla dagens vänner»*). — Stackars
Enbom, det var nog han sjelf som gick «rent af förlorad
på den gemena kuppen».
Enbom hade på grund af Gessners och
Macpher-sons föredöme och stödd på sin mästares, Thorilds,
auktoritet, fattat ett synnerligt tycke för den poetiska
prosan, den han i sina «Kärleks- och religionssånger» sökt
efterbilda. Kort innan Enbom utfärdade sitt ljungande
sändebref «Till redaktörerna af Stockholms-Posten» hade
Leopold på ett ganska lustigt sätt parodierat besagda,
högst maniererade, obundna vitterhetsform och det sätt,
hvarpå den af Enbom behandlades, i
Egenkärleks- och konfusionssånger,
nytt pr of stycke af den slags poesien, som skrifves längre än
den läses, innehållande auktors samtal med sig sjelf
under en poetisk morgonstund.
«Anfäkta mig oerhördt, gudomliga sångmö! Upplyft mitt sinne att
sjunga utan ton och takt. Elda mig i «min nya skaldeyrsla» att göra det
dråpligaste af allt: «vers på prosa»! Ställ mig, säger jag, högst på
Qel-larna af prosans eviga skråfisar; men ändå för zirats skull, räck mig lyran.
Jag vill hålla den, likasom jag spelade derpå.»
«Storljudande skall min röst framdåna som ur en tom tunna, och grann
vill jag måla naturen som ett flaggande skepp. O, hvad äro väl edra
sånger, rimmande skalder? Framträden och svaren, J som täflen, och ha!
J som belönen. Sundt vett, smak och konst, sägen J. Kalla varelser!
egenkärleken och konfusionen, äro de ej trettio himlar öfver dessa? Men J
hafven ej känt deras öfverhimmelska ingifvelser. Jag, o jag! känner dem.
*) Extra-Posten 1795, N.o 37.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
