Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
par begynte att komma mig i pannan ocb som jag fick en förskräcklig
hjertklappning. Djefvulen är den finaste logikas man vill höra. Han
sammanbinder sina argumenter med förundransvärd spetsfundighet och går på
i slutsatser med en förfärlig styi^ca. Ja, han tränger så starkt på, med
bevis på bevis, invändning på invändning, att han knappt ger anderum. Också
har jag deraf begripit huru det kommit till att man så ofta om morgonen
träffat folk döda i deras säng. Ty först och främst kan han rätt lätt strypa
dem och, för det andra, kan han också genom Sjelfva disputen försätta
själen i en så stor förskräckelse, att hon finner sig nödsakad att på fläcken
flykta ur kroppen. Detta har ofta varit på vägen att hända mig sjelf, så
att jag deraf har en ganska klar erfarenhet.»
«Efter detta företal framställer den gudsmannen fem särskilda skäl,
hvaraf djefvulen i sin dispyt med honom betjenade sig. Skäl, hvilka
Luther fann så goda och billiga, att han måste medgifva dem och bifalla
satans mening i detta theologiska ämne. Han tillägger, att om de, som kunde
finna besynnerligt att han på sådant sätt gick in i samma tankar med
djefvulen, hört honom, satan, resonnera med all den grundlighet, som han vid
detta tillfälle gjorde, skulle de nog akta sig för att från den stunden
oupphörligt åberopa sig kyrkans myndighet och den heliga ålderdomens antagna bruk,
emedan de visserligen skulle finna sådana skäl vid jemförelsen ganska lösliga».
Såsom jag redan nämnt, hade Leopold,
ehurujort-farande ansvarig redaktör för Extra-Posten, lemnat
bestyret åt en annan. Det nu anförda utdraget ur
Luthers skrifter, hvilket Leopold under någon föregående
period af sin lefnad hade afskrifvit, hade funnits bland
en bundt manuskripter, som Leopold lemnat till
utgifva-ren, hvilken med eller mot hans afsigt lät det inflyta i
bladet. «Helt oförmodadt», säger Skjöldebrand, «utan
att sjelf hafva läst den anmärkta artikeln, fann sig
Leopold ställd under tilltal «för vanvördnad mot vår
religion och dess stiftare.»» Snart lärer dock vederbörande
hafva funnit skäl att iakttaga skonsamhet emot en så
frejdad personlighet som Leopold, hvarför man erbjöd
honom att blifva skiljd från målet, som endast skulle
vändas mot boktryckaren, med vilkor att han sjelf ej
skulle deltaga i försvaret. Leopold var för hederlig man
att ingå på ett sådant förslag.
Leopold befann sig emellertid 4 en icke obetydlig
förlägenhet. Det papper, som han lemnat till redaktio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
