Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ccKanhftnda bör en sådan väntan icke heller finnas
orimlig. På sin gamla grund hvilar nu mera ingenting
orubbadt. Allt jäser och omskakas: naturverlden,
politiska verlden, Sjelfva tanke verlden. Man vet i sanning
ej hvad ödet ämnar, om sommarn skall bli vinter,
fran-soser tyskar, Locke en stympare, Svedenborg en
half-gud, och käringsagan filosofi. De gamla
förnuftsgrun-derna uppryckta och med förakt ut vräkta ur Sjelfva
filosofien: i hvad ämne (så smickrar man sig) skulle man
väl understå sig att längre erkänna dem? Jag nekar
ej till allt detta, och man kan, som sagdt är, ej veta
ödets vägar. Emellertid hafva dessa vägar hitintills alltid
varit medelbara. Odet har till sitt stora ändamål,
gastsagans upplifvande, betjent sig i Tyskland och
annorstädes af en Bttrger, en Goethe, en Oehlenschläger, med
flera andra utmärkta snillen. Så snart någonting dylikt
äfven hos oss inträffar, skall jag begynna att frukta hvad
som torde förestå. Intill dess, och såsom allt hittills visat
sig, skulle man ej tvärtom tycka sig finna likasom en
hemlig vilja hos ödet att skydda oss mot galenskapen
genom Sjelfva hennes nervlöshet hos oss, och att kanske
(hvad vet man?) bevara detta gamla landet vid sitt goda
vett i litteraturen, likasom nyss tillförene vid sitt
politiska sjelfbestånd?»
«Upprigtigt sagdt, är det väl med en vitterhet,
sådan vi sett den under snart ett tiotal lemnas *åt
boklådorna och merendels förblifva der i troget förvar, som
man bort hoppas att uttränga den äldre, stundom
förträffliga, hvaraf vi redan begynte att kunna berömma
oss? Har man kunnat förnuftigtvis smickra sig att hos
redan talrika läsare af Horatius och Virgilius, af Pope
och Voltaire, af Kellgren och Oxenstjerna, hinna
mycket långt i smakens omskapning med «Hafsfrun och
Necken», med «Den mörka Skogen», «Ljungby Horn»,
ocVarulfven», och hvilken vet alla de öfriga namnen? En
viss journal har yttrat, i afseende på «S venska Akade-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
