Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man förvandlar det fula i det stärka. — Om man med
ett ord skulle vilja säga hvad konstsmaken är, så skulle
man säga att den är att välja det vackraste af sak och
ur sak. — En sak kan vara med smak och tillika vara
naiv. Det kan finnas naivitet i stor smak och äfvenså
i liten smak. Men också kan en sak vara naiv utan
smak, liksom det kan finnas smak, äfven stor smak,
utan naivitet. Men en stor smak utan naivitet är lik
de låga, som söka att vara ädla.»
«Den italienska skolan har stor smak utan naivitet
i allt; det felas henne naivitet i det vackra; den har i
det vackra en slags brist, men på ett stort sätt, och
ibland ett slags öfverflöd på ett lågt sätt, men alltid på
ett stort sätt. Men var då icke Rafael ädel? Jo, den
ädlaste; men med en liten öfverdrift, icke i starkt, men
i ett för godt. I ett för godt ligger nemligen ett slags
älskansvärd svaghet, så att, om denna svaghet vore
borta, visades en säkrare godhet: det kom då närmare
och det blef det ädla. -r- Det ädla är måttan i allting.
Naivitet, stor smak, liten smak, lågt, plumpt etc. etc.
åtskiljas med konstordet stil. Detta ord bemärker det
sätt, hvarmed konstnären har kännt: af känslosättet
härstammar stil. Stilarne äro: den ideala och den låga.
Den låga stilen är den, som på minsta sätt har en känsla
af sjukdom eller af någonting öfver eller under måttan;
det är den, som på minsta sätt har en öfverdrift,
antingen i en visad styrka eller i ett visadt behag. — De
målare, som hafva målat i den stil, som strider emot
ett sannt, ett lagom, emot ett ädelt, emot ett friskt, äro
alla ifrån Giotto och Cimabue på 1300-talet, inbegripet
Rafael, till nuvarande tid. — Ideal stil är den naiva
benämningen af så väl de friska yttre organerna, som
de inre friska organernas verkningar. Det är antiken,
som har arbetat i den ideala stilen. — Men är det icke
en fördom att hålla antiken i företräde för de nyare
arbeten? Nej, antiken har företrädet af orsak, att vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
