Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Minnen - Carl Fredrik af Wingård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL FREDRIK af WINGARD.
(1851.)
Han är ej mera. Eken fallit har,
Som nyss så högt sin stolta krona bar:
Dess jättegrenar, nyss mot stormen knutna,
Till jorden sänkas, vissnade och brutna.
O menskors barn! Hvad är er kraft? En rö,
Som vindens vrede under vågen trycker.
Hvad är ert mod? Med lugn att kunna dö.
Er höghet? Flarn, som vädren snart förströ.
Ert hopp? Ett mål, som städs’ allt fjärmre rycker.
Stod han ej kraftfull nyss, af mitran prydd,
Och sammanhöll sin hjord med herdestafven ?
Och nu är re’n den starke anden flydd
Ifrån ett stoft, som längtar ned i grafven.
Han var en man för sig. Ej, hopen lik,
För dagens gudar han sitt hufvud böjde;
På mensklig klokskap mer än mängden rik,
Till evig sanning han sin tanke höjde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
