Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blandade Dikter - Julianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men du har vågat dig i stormens hem,
Och du skall höra, hur dess stämma ljuder.
Du dröja skall, tills vinden rasat ut,
Du skall förnimma, hvad den slummer är,
I hvilken tron förmenar tviflet dväljes.
Se blixten —! Skönt! I templet ned den slog!
I spillror ligga re’n dess pelarrader.
Säg, gubbe, hade du uti ditt bröst
Ett tempel, utaf barnets andakt heligt,
Som föll i grus för själens egna blixtar?
Hör stormens gny! — och se en farkost der —
Nu krossas den mot strandens hvassa klippor!
Säg, gubbe, bar ditt hjertas varma våg
En kärlekens, en ungdomshoppets farkost,
Som gick i qvaf för hjertats egna stormar?
Har du ej hoppats och ditt hopp förlorat,
Har du ej trott och börjat tvifla se’n,
Har du ej kämpat själens jättestrider,
Har du ej svindlat vid daemoners röst,
Då vet ej du, hvad Julianus lider,
Då kan ej du bereda honom tröst.
En stadig tro, det är en ständig ungdom:
Du gode gamle, du är ung ännu,
Och barndom ler kring dina silfverlockar.
Ack! jag har också varit ung en gång,
Min himmel ligger uti det förflutna,
Då än jag satt på lifvets modersknä,
Och helsa kysste från dess varma läppar;
Då himlens kärlek, som en sommarvind,
Framkysste hoppets rosor på min kind,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
