Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfattas utan såsom på en gång substans och subjekt:
såsom substans uti verldshistoriens redan färdiga gestalter,
såsom subjekt uti mensklighetens framåtskridande uti
vetenskap och konst; och då romantikerna ensidigt
höllo sig fast vid det guddomliga under substansens d. ä.
historiens form, och deremot icke förmådde uppfatta
subjektet annorlunda än såsom ändligt, enskildt och
godtyckligt: så är det naturligt, att de hemföllo till
traditionens vantro, att de sökte det guddomliga bakom
sig, att hela deras sträfvan blef regressiv, och att allt,
hvad historisk process, vetenskaplig frihet, den tänkande
förnuftighetens rätt heter, blef för dem en misstänkt
hemlighet, eller en ogudaktig styggelse. Det gifves i
sjelfva verket ingen krassare förnekelse af den
guddomliga andens makt än att förneka dess immanens i
menskligheten, att inspärra den i fixerade former, yrka på
impotensen af allt förnuft och uppställa ett traditionens
Baals-beläte, för hvilket allt folk skall böja knä. Detta
lärer väl vara den egentliga synden emot den heliga
ande, som skall blifva när oss — d. ä. i menskligheten
— intill verldens ända. Och likväl är detta lösen för
all doktrin ifrån Fredrik Schlegel och den romantiska
skolan ned till våra dagars konservativa.
Från denna falska subjektivitet, uti ironien upphöjd
till princip, härleder sig alla de hejdlösa villfarelser,
hvilka man öfverallt skönjer i den romantiska skolans
vidare utveckling. Fredrik Schlegel är måhända den,
som fått i rikligaste måtto uppbära de förebråelser,
hvilka samtiden och efterverlden riktat emot den
konståsigt, som han tillhörde. Vi hafva redan antydt att
det var genom honom som romantiken vände sig på
sitt gångjern och slog öfver till den ytterlighet, hvarom
vi äfvenledes talat. Men deruti ligger äfven hans
väsentliga förtjenst: han har nemligen faktiskt ådagalagt
det haltlösa uti den romantiska egoiteten genom att
drifva den till dess yttersta konseqvenser. Det är några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
