Berättelser / I furumo och på slåtteräng / 23 (1902) Author: Thure Sällberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maja

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

yr heller. Men när Maja satt här på stenen och tittade
upp i ansiktet på mej med sina stålgrå ögon och log och
lindade sin mjuka arm om halsen på mej och hviskade
sina små drömmar och sa’: »Styr om att jag får vara hos
dig, Bengt, så länge lifvet räcker», så skalf och frös och
darrade jag i hvar lem. Och allt mitt blod strömmade ner

Ill. E Å-g[=Emil Åberg] Men så hade man sett oss vira armarna om hvarandra.

och skvalpade i trakten kring hjärtat. Jag kunde inte tänka,
jag tyckte det var en liten blomma, som spirade upp och
klängde sig fast vid min sida. Jag vardt rädd att jag —
en grobian som jag varit och är än — skulle skada eller
bryta stjälken. Jag vågade knappast andas åt det hållet,
där hon satt och gnodde med sitt lilla hufvud mot min
väst. Nå ja, man är väl ändå inte mer än mänska. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>