Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vådaskott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
VÅDASKOTT.
Men kärleken låter inte stuka sig, när den slagit rot
ocli börjar växa i en människobarm. Han är knepig och
påhittig ocb låter inte binda sig såsom man binder in en
stut eller en kviga i ett bås. Nänä men! Kärleken låter inte
styra sig på det viset. Han sofver inte bort sin tid, utan
vakar ständigt ocb jämt och passar på tillfället och slingrar
sig undan väktarena, när de sofva och minst ana någon
argan list.
I våras blef poststationsföreståndarens tös bekant med
Axel i Marås och det kom till en ganska bra kärlek dem
emellan. Pojken förvillade tösen, och tösen förvred
hufvudet på pojken, så att han till sist blef så oförvägen, att han
tog till att stryka omkring poststationen om kvällarne, och
detta till och med så vårdslöst, att »postmästaren» började
ana oråd.
— Hva’ går du här och drar hasorna efter dig för, du
solbrända åbäke? fräste han mot Axel en afton.
—- Jag går bara och tittar efter daggmask, för jag
tänker lägga ut ref, stammade pojken.
— Daggmask! Nej, tror du inte jag begriper livad du
koxar efter. Du vill röfva posten naturligtvis, för det syns
på] dej, att du är en hof; och så går du här i förväg och
söker lista ut, hvar du ska’ bryta dej in. Men du kan
försöka! Tror du inte, att jag har bå’ revolver och gevär och
bössor? Försök bara, säger jag, så ska’ jag, min själ,
stoppa på dej så mycket bly, så du inte duger till att
springa hem till ditt sanka och otäcka Marås!
Men ju svårare det blef för de älskande att träffas,
dess värre blef kärleken i dem, såsom det ju alltid händer
i dylika fall.
Pojken stålsattes af faran, och
poststationsföreståndarens flicka, som fått smaka på en liten puss i
skymningsstunden, ville inte för allt smör i Småland försaka den
säll-heten. Tycker någon det.
Nej, det vet man nog, att har man vant sig vid något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
