Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammal kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMMAL K Alt LEK.
77
någon värst framstående sådan, som de flesta af mina
sockenbor vilja vara.
Jag drog därför upp Manne ur diket och tog honom
med mig samt lät Flattingebon ligga ogild. Men han kräflade
sig snart upp, ty när jag om en stund tittade mig tillbaka,
såg jag honom stå på vägen och höta åt oss. Hans ena
polisong var då borta.
När vi vandrat en stund sa’ Manne:
— Gud ske tack och lof, att jag fick klå den usslingen!
Jag känner mej nu så lätt om hjärtat att jag har lust att
dansa på vägen.
— Hva’ är du så arg på honom för? sporde jag.
Manne gick tyst en stund.
—• Jo, sa’ han, om någon gjort dej hälften så mycket
ondt, som den där gjort mej, hade du längesedan mördat
honom.
— Aj, aj — hva’ har han då uträttat mot dej? lät jag.
— Ah, dä kan kvitta! genmälde Manne och bet ihop
tänderna och gnisslade.
Men jag släppte honom inte.
— Tala om det, för du vet väl, att hos mej hvilar det
som i grafven! tiggde jag.
— Nå så får gå då! Jo, i min ungdom friade jag till
Hilda i IJafrabo. Hon hade tietusen riksdaler kalla pängar
och en hel hop lösegendom. Däraf kan du veta, att hon
var eftersökt och öfversvämmad af friare från alla håll.
Den där oxen, som jag nyss med Guss hjälp slet skägget
af och pryglade i diket friade också till henne^ Men ingen
hade så go’ tumme med henne som jag.
— Nänä, du hade allt ett rysligt flecketöcke i ungdomen,
afbröt jag.
— Flecketöcke! Jo, lita på det. Och jag är, gualof,
inte helt och hållet förkastader utaf dem än i dag, om jag
ska’ skräppa själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
