Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - För vad då? Berättelse från polska upprorens dagar - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot kvällen kommo de fram till den stora byn
Dergatj. För att mannen skulle komma åt att räta på
lederna och få litet frisk luft stannade Albina inte vid
skjutsstationen utan vid värdshuset och skickade
kosacken att köpa ägg och mjölk. Tarantassen stod i lidret,
det var mörkt ute på gården, och efter att ha ställt
Ludwika på utkik efter kosacken släppte Albina ut
mannen och gav honom mat. Innan kosacken kommit
tillbaka låg han på sin vanliga plats igen.
De skickade åter efter hästar och åkte vidare. Albina
kände sig allt förhoppningsfullare och kunde inte styra
sin glada hänförelse. Hon hade inga andra att tala med
än Ludwika, kosacken och Tresor, och hon underhöll
sig med dem. Ludwika, som trots sitt allt utom fagra
yttre alltid misstänkte varenda karl för att vara
förälskad i henne, hade nu riktat den vanliga misstanken
på uralkosacken som konvojerade dem. Det var en rask,
gladlynt pojke med snälla blåa ögon; han hade vunnit
båda kvinnornas hjärta genom sitt okonstlade väsen och
sin vänliga omtänksamhet. Utom sysslandet med Tresor,
som hon måste hindra från att nosa under sitsen, hade
Albina nu en förströelse i att iakttaga Ludwika och
hennes komiska koketteri för den intet anande kosacken,
som godmodigt log åt allt vad som yttrades till honom.
Uppeggad såväl av faran och framgången som av
stäppluften erfor Albina en känsla av barnslig, yr glättighet
som hon ej på länge känt. Migurski hörde hennes glada
prat, och trots det fysiskt pinsamma i sin egen
situation (han plågades av törst och hetta) gladde han sig
åt hennes glädje och glömde sig själv.
Andra dagens afton började något skymta genom
kvällsdiset. Det var Saratov och Volga. Kosacken med
sina stäppögon såg både Volga och master och visade
Ludwika på dem. Ludwika förklarade att hon också såg.
Albina kunde ingenting urskilja, men sade med flit så
högt att mannen skulle höra det:
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
