Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
UR LARMET
allt mer stigande belåtenhet och Beda smilade
som en Nurnbergerdocka från Leja. Det var
utseende på deras husbonde, sedan han tagit
af kappan och mössan såg han ut som en
officer. Han var klädd i en mörk
kavajkostym af engelskt snitt, och tyget var nog
också engelskt, dét var tjockt och luddigt
och finrutadt. Han hade en klockkedja af
guld, och den var så lång, att han bar den
om halsen och sedan trädd genom flera
knapphål i västen innan den försvann i en ficka.
Och i halsduken satt en grön sten med
guldram. Den var skuren som ett porträtt i
profil, och nålen bröt igenom knuten så att man
såg att den också var af guld. — Men han
bar inga ringar.
Hufvudet var dock det som omedelbart
fängslade — väl till märkandes: icke alltid.
Det fingo de alla senare erfara, det var ingen
som kunde se så olika ut som herr Stenstrand.
När det tunga humöret, det sjuka sinnet, kom,
då sjönk han ihop, då blef det stora hufvudet
litet och de stolta dragen slätades ut — det
var som om man torkade ut ett ansikte på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
