Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÄGMÄSTAREN
151
krittaflan i skolan, sade Beda. Och de mörka
stunderna förvandlade äfven gestalten, när
blicken släcktes, slocknade spänstigheten.
Men i detta ögonblick, vid ankomsten,
var han idel eld och låga. Hans hudfärg
var utan tvifvel mycket blek, men den syntes
tillfälligt brynt af en sydligare sol och af ett
stort hafs vindar. Han hade örnnäsa —
hushållerskan kallade den romersk — och ett par
märkvärdigt kloka och vänliga, nästan sorgsna
ögon, bruna, men skiftande i grått ibland.
De liknade salig kungens, Karl XV, påstod
mamsellen, som en gång fått hälsa på
majestätet, då hon var hos landtmarskalken. Han
kunde vara mellan femtio och sextio, men var
rak och slank, det kortklippta, järngrå håret,
som vid tinningarna var silfverhvitt och
tyvärr förtunnats till måne högst uppe på
hjässan, förökade det militäriska i
apparitionen. Det stämde för resten icke riktigt
med masken i öfrigt: hade han burit tupé
och en smula polkahår på ena sidan, hade
frisyren gått bättre ihop med den lilla
mustaschen, som kröktes nedåt öfver öfverläppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
