- Project Runeberg -  Den bergtagna : En kärlekens tragedi /
142

(1890) [MARC] [MARC] Author: Victoria Benedictsson, Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LOUISE,

Ja.

KAMRERN.

Om fröken Louise fick ett nytt hem att
styra och ställa med, så skulle nog sorgen
lindras så småningom.

LOUISE

tiger.

KAMRERN
flyttar sin stol närmare.

Mins fröken Louise den sommaren, då jag
såg Louise för första gång? Louise var ett
barn och satt på mitt knä och läste franska

lexor–Louise satt der så tryggt, som om

den platsen var hennes och alltid skulle förbli

det. Jag var Louises »stora vän»–det fans

ingen som hon tyckte så bra om, som mig, sade
hon — — och ibland slog hon armarne kring
min hals och kysste mig–-

Det är längesedan nu, men jag mins det
grant. Louise växte upp . . . hon satt aldrig
mer på mitt knä ... och hon glömde visst, både
att jag varit hennes »stora vän», och att hon

kysst mig––Jag glömde det inte, jag.

Jag har väntat i tjugo år. Det är inte första
gången, jag gör den frågan, som jag nu
upprepar för sista gång. Kanske Louise tycker, att
det är efterhängset? Men Louise var så ung

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:50:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bergtagna/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free