Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mig törstar, af Pontus Wikner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
BETLEHBEMS-STJERNAN.
Detta hjerta, som mitt eget
Skulle evigt saliggöra!
-Sdg, hvart flyr jag, store Fader,
Som mitt lif ur stoftet väckte?
Säg, hvar finner jag den sanning,
Som mig löser lifvets gåta ?
Hvilken evig är som hjertat,
Ur hvars djup den hetigt väckes ?
Var det du, som denna trånad
Outsäglig, obetvinglig
I mitt bröst en gång upptände?
O, så har du väl, min Fader,
Sett förut dess enda mättnad !
Men när denna fråga brände
På min själ, och filosofen
Stod med skalden stum, och ingen
Kunde te mig rätta vägen,
Kanske kom jag då att stanna
Vid den gamla, goda boken,
Boken framför andra böcker;
Och jag läste nötta skriften,
Som i sekler hjertan tugnat,
Och med hvarje ord som lästes
Sprang en stjerna upp ur natten ;
Dock låg mörker än på djupet,
Som det låg i tidens morgon,
Då ur kaos framgick jorden,
Tills omsider — 0o, jag glömmer
Ej den synen! — tills omsider
Med en glans, som solens mägtig
Och som månens likväl stilla
Gick i öster fram en stjerna,
Morgonstjernan, och sig stälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
