Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 Februari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 19 februari.
Allt det som icke går af tron,det är synd. Rom. 14:23.
Tron, samwetet, det inre goda förhållandet till Gud — se der de
ömma ögonstenarna, hjertat och lifskällan i den nya menniskan! Många
saker äro wigtiga i det andliga, såsom kärlek, ödmjukhet, uppriktighet,
goda gerningar; men ett allena är lifwet, ett är hjertat i kroppen!
Detta är tron, samwetet, det inre medwetandet om Guds wälbehag.
Härtill höra twå ting: först att man genom evangelium och nåden i
Christus är frigjord från den lagiska träldomsanden, har fått syndernas
förlåtelse och wisshet derom och nu lefwer i en evangelisk barnaskapsande,
i en förtrolig wänskap med Gud. Detta är det första wilkoret och källan
till all sann gudaktighet, all kärlek, lust och kraft till det goda. Saknas
denna förtroliga barnaskapsande, då är allt, hwad Gud äskar, swårt,
tungt och omöjligt, och alla gerningar äro trälens twungna och owilliga
tjenst. Dermed följer då, först att dessa gerningar icke behaga Gud,
ty Han will icke hafwa någon twungen tjenst, och "alla de, som umgås
med lagens gerningar, äro under förbannelse"; och för det andra, att
jag är wanmäktig, att jag får ingen kraft till det goda, utan synden
blir genom lagen mer och mer wäldig. Deremot, när jag fått för-
säkran om Guds wänskap, när min Gud tillsagt mig: "War wid godt
mod, min son, dina synder förlåtas dig" — o, då lefwer jag, då brinner
jag, då är Han och hans ok mig ljufligt och hans börda är lätt. Då
min Gud tillsagt mig: Du är min, då går jag bort med en salig
hemlighet i mitt hjerta; jag har en wän, en skatt, en herrlighet af
oförliknelig art — då "twingar mig saligt denna Christi kärlek" att i allt
tjena Honom, att lefwa icke mer mig sjelf, utan Honom, som är för
mig död och uppstånden. Se der hjertat och lifwet i all sann
gudaktighet! — För det andra fordras till denna tro, till detta medwetande
om Guds wälbehag, att jag också wet, att det lefwerne, de gerningar,
som jag egentligen och med wilja öfwar, äro för Gud behagliga; att
jag gör dem just derföre, att de äro enliga med Guds ord och
wilja. Hwad jag af swaghet felar, det hör till de synder, som jag
dagligen inlägger i "Fader wår" och beder: "Förlåt oss wåra skulder",
och för hwilka jag tror en ewig och beständig förlåtelse. Men det lef-
werne, som jag egentligen öfwar, det jag med wett och wilja gör såsom
min egen gerning, det måste wara enligt med ordet; annars kan det
icke stå tillsammans med tron och ett godt samwete, om jag icke håller
det för godt och enligt med Guds wilja. Detta medwetande, som man
kunde kalla tron uti gerningarne är egentligen den tro, som apostelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
