Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 24 Maj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blottställda, wärnlösa och enfaldiga; icke hafwa de tänder att förswara sig
med emot ulfwen, derjemte äro de kända för en sådan brist på klokhet,
att de blifwit till ett ordspråk för den egenskapen, så att man kallar en
mycket inskränkt menniska, ett får. Så äro wi ock alla i det andliga
besynnerligt dåraktiga. De eljest mest kloka män äro de största dårar,
så snart det rör deras egna själar; och de mest upplyfta christna äro
alltid för satans djuphet förlorade, om Herren släpper dem. Och äfwen
då wi som tydligast se, hwad wi borde göra, äro wi dock så
wanmäktiga, att wi ofta måste ropa och qwida: "Jag är såld under synden;
det goda, som jag will, det gör jag icke; och det onda, som jag icke
will, det gör jag". O, besinna dock en gång detta, du som förbråkar
ditt hjerta med frågan om ditt eget åtgörande till din salighet! Du
betyder icke så mycket, du är blott ett får; fall ned för Herren och bekänn
med David: "Jag är ett wilsefarande och borttappadt får; sök din
tjenare!" Bekänn, att du förmår alls intet, icke ens något tänka; begär
allting blott såsom en gåfwa af Herren. Om Han behagar gifwa dig
något, så har du det; om icke Han gifwer, så är allt förgäfwes. Du är
blott ett swagt och wärnlöst får.
Men se nu widare, hwilken outsäglig tröst det är, att Herren
Christus sjelf säger sig stå i det förhållande till oss, som en herde till
fåren. Nu är det en herdes sak, att han skall hafwa wård om fåren —
att han icke skall wänta, det fåren skola sjelfwa kunna förswara sig,
sjelfwa wakta sig för ulfwen, sjelfwa öfwerwinna honom, utan det är
herden, som skall göra allt detta och det utan afseende på, om fåren
äro det wärda eller icke. Det tillhör herdens kall. Tänk nu, då Herren
Jesus sjelf säger: Jag är den gode herden, så tillåter Han ju, att
jag så anser Honom, och att jag wäntar af Honom just det, som tillhör
en herde. Hwem skulle jag tro, om icke Herren sjelf?
Hwad fattas mig ännu? min Herde Han är,
Den trofaste, nådige Herren.
De swaga små lammen i famnen Han bär
Och är från de sina ej fjerran.
På grönskande ängar Han förer sin hjord
Till friskaste källsprång, så lär mig hans ord,
Och ewigt det ordet förblifwer.
Jag fruktar mig ej, ty hans käpp och hans staf
De trösta och styrka mitt hjerta;
Och allt hwad mig möter, det wet Han ju af,
Det ware sig fröjd eller smärta.
Hans nåd och barmhertighet följa mig här,
Och snart får jag se Honom, såsom Han är,
Och bo i hans hydda för ewigt.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
