- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
299

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 29 Maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 29 Maj.

Om wi säga oss hafwa sällskap med Honom och wandra i
mörkret, då ljuga wi och göra icke sanningen. 1 Joh.1:6.


Den stora fråga, hwarpå hela tyngden af detta ställe hwilar, måste
wara, hwad det will säga att wandra i mörkret. I den frågan skola
wi wara mycket försigtiga, att wi icke sjelfwa uttyda den, utan att wi
finna Herrens egen mening, ordets egen förklaring, på det wi måtte
hwarken onödigt bedröfwas eller falskeligen tröstas.

Gud ske lof! det är allt i ordet förklaradt. Christus säger: "Hwar
och en, som gör illa, hatar ljuset och kommer icke till ljuset, att hans
gerningar icke skola warda straffade." Märk! — "att hans gerningar
icke skola warda straffade." Då en menniska skyr det straffande ordet,
icke will komma fram med sitt wäsende inför Gud, som är ljuset, och
låta straffa synden, bekänna den och söka uppgörelse och försoning, utan
går och håller sig undan och säger såsom Judas: "Icke är jag
densamme", månne icke detta är att wandra i mörkret? Jemför nu härmed
v. 8: "Säga wi, att wi hafwa ingen synd, då bedraga wi oss sjelfwa,
ch sanningen är icke i oss." Och deremot (v.9): "Men om wi bekänna
wåra synder, Han är trofast." Korteligen, att säga sig hafwa sällskap
med Gud och likwäl wandra i mörkret, är att icke hafwa öppen sak med
Gud, icke ligga med sin synd inför nådestolen. Med andra ord: då man
icke will låta synden gå under domen, icke will inför Gud bekänna och
uppgifwa den för att få den både förlåten och dödad, utan då man will
förblifwa ostörd med sin synd och drager öfwer sig ett täckelse af ursäkter
och skrymteri för att få hafwa synden i fred, ostraffad och oborttagen.

Den egentliga grunden till detta wandrande i mörkret är en
sofwande, ohörsam och obotfärdig ande, som håller Gud för intet. Ty
när Gud i sitt ord säger oss sin wilja och sitt råd om wår salighet,
säger oss både om hjertats nyfödelse och lefwernets helgelse, och wi
likwäl kunna lefwa fram i ett tillstånd, som icke öfwerensstämmer med
detta ord, då se wi, att wäsendet och grunden är förstockelse och förakt
för Gud. Somliga lefwa mycket fromt utwärtes, wida skilda ifrån
werlden genom andaktsöfningar, någon christlig werksamhet och wackra
ord och gerningar, men wandra dock i mörkret, ty de lefwa icke inför
nådestolen i det "allraheligaste", i "den bättring, som är inför Gud, och
den tro, som är till wår Herre Jesus Christus", de weta icke af någon
födelse af Anden. Dessa förakta ordet om hjertats inre förhållande och
gäcka alltså den Allsmäktige. Men Gud är ett ljus, hans ögon se det,
Han märker det wäl, och Han låter icke gäcka sig. Du som icke wet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free