- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
479

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 27 Augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 27 Augusti.

Jag utstryker dina missgerningar såsom ett moln och dina synder
såsom en dimma. Wänd dig till mig, ty jag förlossar dig.

Es. 44:22.

I elända själar, som aldrig finnen edert bättringsarbete, eder
förkrosselse, ånger, bön och helgelse, sådana de borde wara, och derföre
beständigt stån tillbaka ifrån den fulla trösten i Christus — hören här,
hwad Frälsaren säger eder: "Jag utstryker dina missgerningar såsom ett
moln och dina synder såsom en dimma. Wänd dig till mig; ty jag
förlossar dig." — Det är sannt, allt Guds ord talar om bättringens
nödwändighet, om ånger och bön m. m.; men att man will göra
bättringen, ångern och bönen till en ny försoning, att man för de många
stora bristerna i ånger, bättring och bön icke wågar tro den fria nåden
i Christus — "det är en smitta i dens mod, som ej wärderar Jesu
blod". Det är bättring, ånger och förkrosselse nog der, hwarest man
icke mer kan få ro i werlden eller sin egen fromhet; det är förkrosselse
nog der, hwarest man för sin owärdighet icke wågar tillegna sig den
stora oförskyllda nåden, wore det ock endast din bristande förkrosselse,
din hårdhet och lättsinnighet, som förkrossar dig. Det är just bristen i
ångern, bättringen, bönen, som ofta allramest förkrossar och utblottar oss.
Att då icke wilja, så oskicklig och owärdig, fly till Christus och omfatta
hans förtjenst — o, "det är en smitta i dens mod, som ej wärderar
Jesu blod" — det är att göra sig sjelf alltför wigtig. Du gäller icke
så mycket, hwarken med dina synder eller din bättring; du följer med på
det stora köpet, om du nu blott will emottaga och tro Guds stora nåd.

O, förstode wi Guds gåfwa! Förstode wi, hwad som ligger under
de orden: "Jag utstryker dina missgerningar." Först ser jag der åter,
hwad allt Guds evangelium från werldens begynnelse förkunnat, att det
war Guds stora ewighetsråd, att all werldens synd skulle läggas på en
och med "ens lydnad", lidande och död försonas, afplanas och borttagas.
"Honom, som af ingen synd wisste, har Gud gjort till synd för oss."
Si, det är hemligheten, att all synd är till sin fördömande kraft redan
i Christi död borttagen, alldeles "i hafwets djup kastad", så att den
aldrig mer gör hinder för nåden, så att ingen fördömes egentligen för
synden, utan endast för sitt bortoblifwande från nåderiket. O, att
menniskor wisste, att deras synder redan äro borttagna! O, att de wisste,
att de allt ifrån Christi död haft syndernas förlåtelse sig förwärfwad!
Detta är det första. För det andra ser jag åter här det brinnande
kärlekshjertat
i Christus. Jag ser, att den käre syndabäraren icke är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free